Romaner

Bokrecension: Björnstad

”- Du får inte lägga det här på dig själv, Peter. Det var inte hockeyns fel. Vad är det man säger…”det krävs en by för att uppfostra ett barn”? viskar hon.

– Det är kanske det som är problemet. Det kanske var fel by, svarar han.”

Titel: Björnstad

Författare: Fredrik Backman

Genre: Roman

Utgivningsår: 2016

Antal sidor: 470

Handling: Hur mycket man än kämpar för något kan man inte alltid vinna. För somliga människor är minsta möjliga felsteg förödande, men om man är en del av ett lag, då finns det alltid någon där som kommer och lyfter upp en varje gång man faller.

I Björnstad finns inte mycket kvar, förutom ett brinnande intresse för hockey. När Björnstad Hockeys juniorlag ska spela sin viktigaste hockeymatch på tjugo år vet alla i den lilla staden om det. En seger skulle kunna förändra allt, med lagets hjälp skulle Björnstad kunna sättas på kartan igen.

Boken handlar om hockey, men minst lika mycket om lojalitet, om vad man är beredd att göra för de man älskar.

Mina åsikter: Jag vet inte hur länge jag har velat skriva en bok, det är i alla fall längesedan jag tänkte tanken för första gången. Det har inte varit speciellt svårt att bestämma vad jag vill skriva om eller varför jag vill skriva överhuvudtaget men att bestämma hur jag vill skriva, det har varit svårt. Nu är det inte det längre.

När jag efter att jag hade läst ut boken läste ”Författarens tack” förstod jag att det hade varit enkelt att skriva ”Björnstad” men Fredrik Backman får det att verka så. Han skriver precis, exakt så som jag vill skriva. Han får skrivandet att verka så naturligt och hur han binder ihop olika delar av boken med varandra imponerar stort på mig.

Eftersom att ”Björnstad” är en så pass nyutkommen bok finns det ännu inte så många recensioner om den. De få recensioner jag har läst tyder i alla fall på att boken är väldigt bra och vissa tycker att det är årets bästa bok. Jag håller inte med. Årets bästa bok räcker inte för att beskriva hur magnifikt magisk den faktiskt är. Det kan vara den enskilt bästa bok jag någonsin läst.

Det är helt otroligt hur Fredrik Backman gång på gång lyckas överträffa sig själv. När jag läste ”En man som heter Ove” var jag tveksam till om jag skulle kunna älska någon annan av Backmans böcker lika mycket igen. Det är nämligen så att om jag har höga förhoppningar på en bok redan innan jag börjar läsa den blir jag oftast lite besviken.

Fredrik Backman gjorde mig inte besviken. ”Min mormor hälsar och säger förlåt” är enligt mig en ännu bättre bok än ”En man som heter Ove” men nu har även den boken fått se sig passerad.

Man behöver inte älska hockey för att kunna bli berörd av ”Björnstad”, man behöver i princip bara läsa första sidan. När man har gjort det är det viktigt att man sätter sig in i boken och läser varenda mening för annars kommer man garanterat missa något viktigt. Förutom denna boken är nog ”Gone Girl” den enda jag läst där varje sida är så pass betydelsefull för handlingen.

Jag gillar att boken är skriven på ett sätt som gör att man får ta del av flera olika personers liv då det är något som verkligen ger mer djup till berättelsen. Man får läsa om personer som har en bra relation till hockey, om de som inte har det, om de som tack vare hockeyn kan komma in i samhället och så vidare, vilket gör att boken speglar verkligheten på ett bra sätt. Att jag ömsom skrattade, ömsom grät, beror också till stor del på det.

Det hann gå ungefär två dygn från att jag började läsa ”Björnstad” till att jag hade läst ut den. Under dessa 48 timmar hade jag svårt att fokusera på något annat. När jag var i skolan ville jag bara hem och läsa och när jag var hemma var jag vaken så sent och läste att jag somnade med boken bredvid mig.

Betyg: 5/5

Betygsskalan känns otillräcklig. Jag har läst många böcker som jag har älskat och gett högsta möjliga betyg men ”Björnstad” är egentligen en alldeles för bra bok för att klumpas ihop med vissa av dem. Jag behöver en ny skala, ett nytt betygssystem…

Övrigt: Boken är första delen av en planerad serie. Nästa del, som kommer ut 2017, heter ”Björnstad – andra säsongen”. Gissa om jag är taggad…

Om du vill köpa boken: 

Adlibris

Adlibris (signerad upplaga)

Bokus

 

För dig som har läst boken

Djupare reflektion: Jag älskar hur vissa delar, vissa meningar, återkommer under berättelsens gång. Det gjorde att jag började reflektera över saker som hade hänt tidigare i boken samt över hur handlingen utvecklades.

En annan sak jag verkligen värdesatte var hur vissa händelser speglades ur olika personers synvinklar. Jag anser att det gav mer förståelse för boken eftersom att man fick se hur människor resonerar på olika sätt. Det gör också att jag börjar reflektera över varför samhället vi lever i idag ser ut som det gör. Tänk om alla hade tänkt exakt likadant… Att jag börjar tänka i dessa banor visar att bokens verklighetsskildring är väldigt bra.

Berättelsen skulle kunna vara sann, och i viss mån tror jag att den är det. Det har alltid funnits föräldrar som Maggan Lyt, det har alltid funnits föräldrar som Kevins pappa och det har alltid funnits föräldrar som Fatima. Det har alltid funnits barn som har gått i sina föräldrars fotspår och det har alltid funnits barn som har gjort raka motsatsen till sina föräldrar. Jag tycker att såna här frågor är jätteintressanta och skulle kunna reflektera över dessa saker hela kvällen.

Jag är glad över att boken inte slutade med att Maya sköt ihjäl Kevin. Jag brukar förvisso gilla sorgliga slut men i det här fallet hade det nog förstört lite av min bild av boken. Dessutom älskade jag scenen i slutet när Maya och Kevin träffas tio år senare.

Alla scener som utspelade sig i framtiden var fantastiskt bra. Att Maya fortfarande, tio år senare, spelar på gitarren som Amat köpte till henne var något jag fann väldigt vackert. Jag hoppades hela tiden att Amat och Maya skulle bli tillsammans då jag tror att de hade kompletterat varandra bra.

Angående andra karaktärer så anser jag att det var befriande att se hur någon som Bobo kunde förändras från att ha varit en mobbare till någon som vågar stå upp för sina vänner. Att han och Amat blev vänner under bokens gång var fint. Även Kevin verkade ha utvecklats till en bättre person om man jämför med hur han betedde sig som tonåring jämfört med bilden man fick av honom senare i livet.

Det blir spännande att se hur Backman bestämmer sig för att utforma nästa bok i serien. Kommer den att utspela sig tio år framåt i tiden eller kommer vi att få följa en liten flickas resa till den absoluta toppeliten inom hockeyn?

 

Slutligen vill jag be om ursäkt för att den här bokrecensionen kommer två dagar för sent. Det finns många anledningar till varför det är så men för dig som läser det här spelar mina anledningar ingen som helst roll och därför är det oväsentligt att pladdra på om dem. Istället säger jag bara att jag hoppas att ni tyckte om bokrecensionen och att ni som ännu inte har läst Björnstad gör det.

Fredagskram från Emma

 

Annonser

3 thoughts on “Bokrecension: Björnstad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s