Kärleksromaner · Nyutkomna böcker · Romaner · Ungdomsböcker

Bokrecension: Du, bara

”Tranorna får liv och flyger omkring oss, färgar luften vit, ljust grön, rosa och blekblå när de cirklar över Luthagsesplanaden, fler och fler, högre och högre upp i luften. Det är inte bara tusen tranor, det är tiotusen, en miljon fåglar som flyger in mot stan i en ljus pappersflock över himlen.”

Titel: Du, bara

Författare: Anna Ahlund

Genre: Vardags- och kärleksroman

Utgivningsår: 2016

Antal sidor: 341

Handling: Boken utspelar sig i Uppsala och i huvudrollen ser vi John som är 16 år. Han befinner sig i ett skede i livet där han inte riktigt vet hur framtiden kommer se ut. John har precis gått klart högstadiet och har sökt till ett fotbollsgymnasium, men har ännu inte fått veta om han har blivit antagen eller inte.

Mitt i allt det här träffar John Frank, som han genast fattar tycke för. Det finns dock ett problem, Johns storasyster Caroline har nämligen bestämt sig för att vinna över Frank och när Caroline har bestämt sig för något, då brukar hon få som hon vill.

Mina åsikter: Om man som jag sällan har tid att sätta sig ner och läsa i flera timmar i sträck är ”Du, bara” en helt perfekt bok. Den är väldigt luftig samtidigt som handlingen och språket gör det väldigt enkelt att hänga med i boken, något som gör att det går snabbt att läsa ut boken.

I vanliga fall skulle jag ha haft svårt att läsa en bok som innehåller så få stegringar, men när det gäller denna boken gjorde det ingenting. Det var väldigt avkopplande att läsa en så pass luftig bok och det fanns många fina symboler och metaforer i boken, vilket jag älskade!

Betyg: 4/5

Övrigt: ”Du, bara” är Anna Ahlunds debutroman. Hon ska ge ut en ny bok, ”Saker ingen ser” i augusti. Även den ska utspela sig i Uppsala, en stad som enligt Anna själv har ett obeskrivbart skimmer över sig.

Om man vill ta del av Annas skrivande kan man följa henne på Instagram där hon heter @anna.ahlund.

Om du vill köpa boken:

Adlibris

Bokus 

För dig som har läst boken

Djupare reflektion: Nu har det gått drygt fyra månader sen jag läste ut den här boken och jag kan helt ärligt säga att jag inte hade så många tankar efter att ha läst ut den, vilket kanske beror på att den inte var så händelserik. Hursomhelst, för ett par dagar sen kom Anna Ahlund till Växjö för att prata om boken och då fick jag lite mer att reflektera över. Flera av följande tankar kommer alltså från Anna och hur hon tänkte kring boken när hon skrev den.

Jag tycker att det är bra att det hela tiden publiceras nya böcker som rör ämnet HBTQ eftersom att det är ett viktigt steg i processen mot ett jämställt samhälle. En sak som har irriterat mig är dock att i stort sätt samtliga HBTQ-böcker innehåller ett ”komma ut-ögonblick”. Varför måste det finnas? Jag tycker att homosexualitet ska betraktas på samma sätt som heterosexualitet och därför bör man rimligtvis inte behöva ”komma ut” som homosexuell. Kärlek som kärlek, tänker jag.

Efter att ha lyssnat på Anna vet jag att hon tänker på samma sätt och att det för henne var ett medvetet val att utesluta ”komma ut-ögonblicket”, vilket i mina ögon är ett stort plus för boken.

En annan sak som Anna Ahlund pratade om under författarbesöket var att hon ville skriva om kärlek, men på ett mer unikt sätt. Istället för att endast utforma boken som ett triangeldrama valde hon att lägga in ytterligare ett triangeldrama. Det finns en triangel mellan Caroline-Frank-John och en mellan Ellie-Frank-John. Detta var intressant att höra då det inte var något jag hade tänkt på. Dock anser jag att triangeln Caroline-Frank-John är i stort sett obefintlig då det för mig var uppenbart att Frank och John skulle få ihop det.

Ett litet minus för boken är att den är väldigt förutsägbar. Jag förstod snabbt att boken skulle sluta lyckligt. En sak jag inte förutspådde var att John och Ellie skulle ligga med varandra, vilket enligt Anna Ahlund var en anledning till att den scenen finns med i boken. Hon menade på att man i John och Ellies ålder kan vara ganska förvirrad och att många saker sker spontant, utan någon egentlig eftertanke. Jag tycker dock ändå att sexscenen mellan John och Ellie kändes alldeles för surrealistisk och att det känns som att den endast finns där för att någon ansåg att boken behövde fler stegringar.

På tal om sexscener så finns det ju ett antal såna i boken, något som Ahlund förklarade beror på att hon tycker om att skriva såna, men även för att hon ser ett behov av mer sex i ungdomslitteraturen. Hon tycker själv att sex är ett fint sätt att spegla någons (i detta fall Johns) djupa förälskelse för en annan människa. Personligen har jag alltid haft svårt att läsa detaljerade sexscener och hade kunnat klara mig utan dem, men jag kan ändå förstå Ahlunds syn på saken.

Tack för att du läste min recension, jag hoppas att du efter att ha läst den har fått något nytt att reflektera över!

/Emma

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s