Romaner

Bokrecension: Låt vargarna komma

Titel: Låt vargarna komma (Tell the wolves I’m here)

Författare: Carol Rifka Brunt

Genre: Roman

Utgivningsår: 2012

Antal sidor: 420

Handling: 1987. Junes föräldrar jobbar hela tiden och hon och storasyster Greta står inte lika nära som de brukade göra. När morbror Finn, den enda personen som verkligen förstår June, dör i aids blir hon därför lämnad helt ensam utan någon att gå till. Efter Finns begravning blir June kontaktad av Toby som June tidigare bara kännt till som Finns ”specielle vän”. En oväntad vänskap börjar växa fram mellan June och Toby trots allt som pågår runt omkring dem. Ju mer June börjar umgås med Toby desto mer börjar June tvivla på det som tidigare varit hennes verklighet och hon tvingas öppna ögonen för det som hela tiden funnits omkring henne men som hon tidigare inte sett.

Mina åsikter: Det här är en bok som har blivit väldigt hyllad och det är en fin berättelse framförallt om hur avundsjuka kan förstöra relationer och hur det är att förlora någon som står en nära men också att hitta någon ny att förlita sig till. Det som jag däremot inte gillar är att trots att jag tycker att handlingen är fin så har jag svårt att bli riktigt rörd av boken. Det beror på att handlingen och det sätt som de flesta relationerna utspelar sig är förutsägbara, vilket delvis förstörde boken eftersom att jag då inte upplevde de känslorna som jag kan tänka mig att författaren ville försöka framkalla.

Betyg: 3/5

 

För dig som har läst boken

Djupare reflektion:

Som jag nämnde ovan så blev jag inte berörd av handlingen på det sättet som är tänkt. Det är en fin story med June som i hemlighet var kär i sin morbror och att hon sen får reda på att Finn hela tiden visste hur June kände. Att historien sen upprepar sig när June blir kär i Toby men förlorar även honom följer mönstret för hur jag känner kring den här boken, det är fint men förutsägbart.

Samma sak gäller med relationen som finns mellan June och Greta, för mig kändes det väldigt tydligt från början att Greta kände sig utelämnad och att det var därför de gled ifrån varandra. Det är väldigt tydligt att man i början inte ska tycka om Greta på grund av hur hon behandlar June och att man sen ska få mer förståelse och då förlåta. Det är fint att de i slutet återförenas och att deras relation börjar likna hur den var när de var yngre men det är ingenting som överraskade mig på något sätt och det är enligt min mening ett väldigt typiskt sätt att bygga upp relationer i böcker.

Det är exakt likadant när det gäller Junes mamma. I början förstår man inte hur hon kan vara så hård mot Finn men sen när man får reda på bakgrundshistorian får man mer förståelse. Jag menar inte att jag hellre hade velat att Greta och June skulle förbli ovänner och att man skulle ha ogillat Junes mamma genom hela boken. Jag tycker däremot att det är tråkigt att boken på så många punkter följer de mönster som så tydligt finns i ungdomsböcker.

På ett sätt så är det dock positivt eftersom att det kan öppna upp dörrar i verkligheten, dvs. att man kan lära sig att få mer förståelse för varför vissa människor agerar på ett visst sätt. Det är en viktig del i dagens samhälle att kunna ha förståelse och att inte bara döma och frysa ute människor eftersom att det inte hjälper situationen på något sätt utan bara förvärrar den. Tyvärr så tycker jag att den här boken blir lite för tråkigt just på grund av det som jag nämnt tidigare att den inte är originell.

Tack för att du tog dig tiden att läsa det här inlägget!

Sara

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s